Växtskydd

Viktigast är att vi sköter våra växter på bästa sätt, då blir de inte lika lätt angripna.

Rätt växt på rätt plats

En växt som mår bra blir mer sällan angripen av skadedjur och sjukdomar. För att plantan ska trivas behöver den rätt växtplats och lagom mycket ljus, vatten och näring. Växer den dåligt blir den svag och angrips lättare. Det är också viktigt att växten är härdig, alltså tål den klimatzon den ska planteras i.

Det kan finnas skillnader mellan olika sorter av samma växtslag. En del sorter är mindre mottagliga för sjukdomar (resistenta) än andra. Exempel på sådana sorter är svarta vinbärssorterna Polar, Storklas och Öjebyn som är mjöl daggs resistenta och potatis sorterna Bellona, Provita, Ovatio som är mindre mottagliga för brunröta, potatiskräfta och potatiscystnematod (potatisål).

Förutom sortskillnader finns det kvalitetsskillnader mellan plantor. En del sjukdomar som till exempel rödröta och virus kan följa med växten vid köpet. Köp alltid statsplomberad utsädespotatis och plantor av god kvalitet helst med någon garanti, till exempel E-märkning, även om de är dyrare. Du tjänar på kvalitet i längden.

Växelbruk för att behålla växten och jorden frisk

Flera vanliga sjukdomar på grönsaker uppkommer oftare om man odlar samma slags växter på samma plats år efter år. Det gäller till exempel potatiscystnematod (potatisål) och klumprotssjuka på kål. Detta gäller även fruktträd. Det sägs sedan gammalt att man inte ska plantera kärnfruktsträd på en plats där ett äppel- eller päronträd har vuxit. Istället kan man plantera körsbär eller plommon som är stenfruktsträd efter päron och äpple. Planera odlingen så att det dröjer minst fyra år innan potatis eller kål kommer igen på samma plats.

Gör gärna en plan över odlingen varje år. Då får du god hjälp för minnet och planeringen inför nästa år.

Ogräs lockar skadedjur

Det är viktigt att hålla rent från ogräs i grönsaksland och rabatter. Många vanliga ogräs som till exempel hundloka är släkt med våra nyttoväxter. Ogräset kan dra till sig insekter, som sedan går vidare till morot eller någon annan grönsak. Det är inte bara för utseendets skull det ska vara ogräsrent i landen. Rensar man noga på försommaren brukar det inte vara så mycket ogräs på sensommaren.

Det finns också andra sätt att undvika ogräs. Täckodlar man kvävs ogräset så småningom. Vid täckodling täcks jorden under hela odlingsperioden med något material som halm i tjocka lager, gräsklipp, odlingspapper eller rent av plast. Man gör hål i täckmaterialet där plantorna ska stå men resten av jorden är täckt under hela odlingssäsongen.

Var på din vakt

Är man uppmärksam är det lättare att i tid upptäcka och sätta stopp för många skadedjursangrepp och sjukdomar. Inspektera gärna växterna någon gång i veckan. Titta särskilt noga på ihoprullade blad, skottspetsar samt vid rothalsen och bladen närmast marken.

Odlingshygien är också viktigt om man vill undvika sjukdomar. Kör inte med jordfräs över hela området utan spola av den mellan varje stycke. Många allvarliga sjukdomar som potatiskräfta sprids med jord. Låna gärna grannens redskap men rengör dem både före och efter användning. Gå inte med leriga gummistövlar över hela odlingsområdet, utan spola av dem med vatten först.

Täckning med fiberduk – både minidrivhus och växtskydd

Morotsfluga och kålfjärilslarver är besvärliga insekter. Mot sådana skyddar man plantan bäst genom att täcka den med fiberduk. Fiberduken hindrar insekterna från att komma åt växten. Vid sådd eller utplantering täcker man omedelbart odlingen med denna tunna, lätta pappersliknande väv.

Den ska förankras noga vid marken genom att man skottar upp jord eller sand runt alla kanter på väven. Fiberduken är så lätt att plantorna trycker den uppåt och alltså kan växa ganska länge under den. Regn tränger ner genom väven så det är inga problem med vattning.

Väven skyddar också mot tillfällig nattfrost, i alla fall ett par grader under noll. Vid utplantering skyddar väven mot sol och blåst samt gör at det blir något varmare än utanför.

Det finns flera sorters fiberduk att välja mellan.

Tre möjligheter vid angrepp

Vad gör man då om man ändå får angrepp? Acceptera skadan eller bekämpa skadegöraren. Att acceptera skadan är naturligtvis inte roligt. Det finns dock sjukdomar som inga bekämpningsmetoder hjälper emot, till exempel potatiscystnematod och vinbärsgallkvalster. Den enda möjligheten att förhindra angrepp är att tillämpa växelbruk, använda friskt utsäde, resistenta sorter och att ha en bra odlingshygien.

Alternativa bekämpningsmetoder

Det finns flera bekämpningsmetoder som är mer naturvänliga än kemiska bekämpningsmedel.

Händerna är ett av de bästa redskapen för bekämpning. Larver, sniglar, bladlöss och vivlar (skalbaggar) bekämpas enklast genom att man helt enkelt plockar bort dem för hand. Det är därför man ska inspektera sina växter noga så att man kan plocka bort djuren innan de gjort för stor skada. Bladlöss repar man av mellan fingrarna och mosar sönder, eller så nyper man av hela skottspetsen. Lövvivlar skakar man loss ur buskar och träd ned på dukar utlagda på marken. Duken viks sedan ihop och bärs bort.

Att spruta med kallt vatten är också ett utmärkt sätt att bekämpa skadegörare. Sprutar man växten med kallt vatten under tryck spolas insekterna loss och trillar ner till marken. Besprutningen bör upprepas flera gånger med någon veckas mellanrum, så att även nykläckta löss spolas bort.

Såplösning är ett skonsamt medel mot insekter. Rätt dosering är en halv deciliter flytande såpa till en liter vatten. Tar man mindre skadas inte djuren och tar man mer kan växterna få brännskador. Såplösning fungerar bäst mot bladlöss. Den tar inte bort alla insekter. Det finns ett flertal liknande medel att köpa, så kallade växtvårdsmedel, med såpa, gelatin och/eller oljor som är skonsamma mot miljön men skadliga för olika insekter. Även olika växt extrakter används. Vitlök har effekt mot mjöldagg på gurka i växthus och åkerfräken har viss effekt mot mjöldagg på krusbär.

Att pudra morotsplantor och kålplantor med vedaska eller Algomin skyddar mot angrepp av morotsbladloppa och jordloppor. För att metoden ska fungera måste behandlingen upprepas så ofta att plantorna alltid är täckta av aska eller mjöl. Regn och blåst förstör skyddet.

Sniglar klarar inte kalk. Har man problem med sniglar ska man sprida kalk runt plantorna morgon och kväll. Behandlingen ska upprepas efter en halvtimme. Då torkar sniglarna och dör. Sniglar kan också lockas till fällor med öl.

Många av de uppgifter om alternativa bekämpningsmetoder som förekommer i tidningar och böcker är tyvärr felaktiga. Nässelvatten hjälper inte mot bladlöss, inte heller avskräcker tomat- eller renfanevatten insekter. Samodling av lök och morötter eller potatis och bondböna som skydd mot insekter har ingen påvisad effekt mot skadegörare.

Naturen har egna sätt att bekämpa skadedjur. Nyckelpigans larver äter upp bladlöss och det finns parasitsteklar som äter upp kålfjärilens larver. I växthus har man länge använt parasitsteklar mot vita flygare och rovkvalster mot spinnkvalster. En del skadedjur förekommer i stora mängder vissa år men behöver inte skada växterna nästa år, till exempel rapsbaggen som angriper kålväxter. Genom att gynna småfåglar i en trädgård får man hjälp med bekämpning av många insekter.

Kemisk bekämpning är inte något att rekommendera i den egna täppan. De kemiska medlen dödar ju inte bara skadegörarna utan också de nyttiga insekterna i trädgården. De kan också vara direkt skadliga för vår egen hälsa. Alla nya kemiska medel som vi tillför i naturen är ett hot mot miljön. Idag finns också mycket få bekämpningsmedel som är tillåtna för fritidsodlare (klass 3 medel).

Om man i yttersta nödfall ser sig tvungen att använda kemiska medel är det mycket viktigt att man följer instruktioner om doseringar och skyddsutrustning.

Mer råd och förklaringar om växtskydd finner du i:
Fakta Växtskydd Trädgård, Faktablad från Sveriges Lantbruksuniversitet.
Växtskydd i Trädgård, M-L Pettersson, I Åkesson. LT:s förlag