JORDGUBBAR är nog det bär som mest av alla förknippas med sommaren. De är rika på järn och c-vitamin.
HALLON, sensommarens delikatessbär, är en flerårig halvbuske. Varje skott i sig är tvåårigt. Nu fi nns det också plantor med ettåriga skott, så kallade hösthallon, som ger skott och skörd samma år. De mognar i augusti-september.
BJÖRNBÄR är en nära släkting till hallonet men med ett mer slingrande växtsätt och besvärligare att hantera med sina hakformade taggar.
KRUSBÄR var mycket populärt i slutet av 1800-talet i hela Europa. Men den amerikanska krusbärsmjöldaggens framfart i odling ledde till att antalet sorter snabbt minskade. I äldre trädgårdar kan man ibland hitta gamla sorter, som det kan vara värt att göra nya buskar av.
SVARTA VINBÄR är mycket rika på c-vitamin. Den som är osäker på om en kal buske är svarta eller röda vinbär kan skrapa på barken och känna dess särpräglade doft. Svarta vinbär växer fortfarande vilda (»tistron«) på många platser i Sverige. Unga skott är ljusbruna, äldre mörkare. Buskarna börjar växa tidigt och är en av de första att grönska på våren. Blomknopparna bildas på både ettåriga skott och äldre fruktved.
RÖDA VINBÄR är inte lika c-vitaminrika som svarta vinbär. De har ett relativt upprätt växtsätt med kraftiga styva grenar. De flesta blomknoppar finns på grenar som är mellan två och fem år.
VITA VINBÄR kommer från en mutation, dvs. en förändring i arvsmassan hos röda vinbär.
KRUSVINBÄR är en korsning mellan krusbär och svarta vinbär. Busken bli upp till 2 m hög. Kan odlas som spaljé. Mognar i juli. Krusvinbär tycks varken angripas av mjöldagg eller vinbärsgallkvalster. Aromen är fin och bären är rika på c-vitamin.
Krusbär, svarta och röda vinbär är vanligast som buskar men de kan även odlas som häck, spaljerade eller på stam.
Jord och gödsling
Jordgubbar och hallon trivs bäst i en mullrik, lucker mineraljord med pH-värde runt 6 – hallon något lägre, pH 5,5 – 6,5.
JORDGUBBAR kräver måttligt med näring. För mycket kväve gör dem frodiga men bären blir färre. Grundgödsla före plantering en med cirka 4–6 liter stallgödsel per m². Då får plantorna en bra start och utvecklar sidokronor innan det är dags att bilda blommor.
När plantorna börjat ge skörd behöver de ganska lite näring. Titta på dem; frodiga, friskt gröna plantor har tillräckligt med näring medan små bleka plantor troligtvis lider av näringsbrist. För tät jord kan också yttra sig i små bleka plantor.
Gödsla direkt efter skörd med hönsgödsel eller komposterad stallgödsel (finfördelad). Även blodmjöl eller gräsklipp får svaga plantor att börja växa. Undvik att gödsla på våren.
HALLON som växer i jord med för högt pH-värde kan lida brist på järn och mangan, vilket gör bladen regelbundet gulfläckiga. Var försiktig med kalk, aska och Algomin till just hallon. Hallon behöver mer näring än jordgubbar. Gödsla både i sambandmed plantering, 4–6 liter stallgödsel per m² och sedan regel bundet 3–4 liter per m² varje år. Undvik kväverik gödsel allt för sent på säsongen.
En välskött hallonhäck kan leva i flera årtionden. Bäst skörd ger de i 8 – 10 år. Sedan kan det vara dags att plantera nytt.
BJÖRNBÄR har i stort sett samma krav på jord och gödsling som hallon men föredrar en något mer kalkrik jord.
KRUSBÄR OCH VINBÄR trivs i väl dränerad, gärna något lerhaltig jord som håller fuktigheten. Krusbär trivs bäst i sol och värme men tål också skugga. Odla inte krusbär i kalla lägen, där blommorna lätt kan skadas av frost
Krusbär vill gärna ha något högre pH-värde än andra bärbuskar, cirka 7,0. Är det lägre bör man kalka. Gödsla före planteringen med väl förmultnad kompost eller väl förmultnad stallgödsel.
BÄRBUSKAR kan tillföras litet extra näring när de har börjat växa samt grovkompost eller täckbark för att bevara fuktigheten och kvaliteten i jorden. Tillför gärna kalium, i form av t.ex. adularia, som är ett kaliumrikt stenmjöl eller träaska. Var försiktig med att ge mycket kväve. Det kan gynna krusbärsmjöldagg och andra svampsjukdomar. Är jorden lätt kan den behöva mullberikas med kompostjord eller väl förmultnad stallgödsel.
Är jorden bördig behöver buskarna inte gödslas särskilt ofta. Växer de dåligt och bildar få skott kan de däremot behöva en extra gödsling på våren med t.ex. hönsgödsel.
Plantering
Plantera alltid friska, kraftiga plantor. Köp statskontrollerade, så kallade certifierade plantor till alla bär. De är garanterat virusfria. Hallonplantor som är angripna av virus får färre bär och svagare skott, ofta med oregelbundet gulflammiga blad. Sådana plantor bör bytas ut.
Plantera nya JORDGUBBAR ungefär vart fjärde år eller förnya successivt någon rad varje år med egna revor.
Plantera inte för djupt och plantera i jord som är fri från rotogräs. Plantavstånd 30–40 cm.
Plantera HALLON i jord som är fri från rotogräs. Täck marken med bark eller flis för att kväva och slippa fröogräs. Täckningen håller kvar fukten och jämnar ut jordtemperaturen.
Hallon planteras antingen som uppväxta rotskott eller som rotsticklingar, dvs. rotbitar med knoppanlag. Plantera med 1,5–2 m radavstånd och 50–70 cm mellan plantorna.
BJÖRNBÄR mår bäst av att planteras i söderläge eftersom bären mognar sent, ända in i oktober, och behöver mycket sol. Björnbär är mest lämpat för de sydligare delarna av vårt land, där de också växer vilt. Vissa sorter kan klara sig till zon III i ett bra läge.
KRUSBÄR, SVARTA OCH RÖDA VINBÄR grönskar alla tidigt och bör därför planteras på hösten eller tidigt på våren med 1,5–2 m avstånd åt alla håll.
Plantera BARROTADE BUSKAR tidigt på våren eller sent på hösten. Beskär samtidigt om buskarna plantera på våren. Vänta till våren med att beskära buskar som planterades på hösten. Korta av grenarna till cirka 20 cm. Behåll 4–5 kraftiga skott och ta helt bort de svaga. Krukodlade buskar kan man plantera när som helst. De behöver inte beskäras alls vid planteringen. Välskötta, friska buskar behöver inte bytas ut förrän efter 15–20 år.
Skötsel, beskärning
- Håll jordgubbar rena och friska genom att täcka jorden i landet med halm, gräsklipp flis, bark eller tidningar. Ett alternativ är att täcka jorden med svart plast före plantering. Sätt sedan ner plantorna genom ett så litet hål som möjligt i plasten.
- Plocka bort revor på plantorna utom de som ska bli nya plantor. Revorna tar kraft från moderplantan.
- Ta bort ogräs, hacka eller skyffla ytligt eftersom jordgubbsplantan har ett grunt rotsystem som lätt skadas.
- Vattna om det är torrt, helst tidigt på morgonen, när bären ska mogna.
- Klipp av blasten efter skörd om du har problem med sjukdomar på plantorna.
Ta bort gamla skott på HALLON (känns igen på sin gråvita bark) så fort som möjligt efter skörden. Glesa ur bland de nya skotten och lämna kvar högst 7 skott per planta eller 12 – 15 skott per meter.
- En häck med hösthallon klipps ner helt efter skörd.
- Vattna om det är torrt och varmt när bären mognar så blir de större. Vattna på jorden, inte på plantorna.
De flesta hallonsorter behöver någon form av stöd. Vanligast är att fästa linor vid ändstolpar med tvärslåar. En avancerad metod är att fästa fjolårsskotten vid linor och låta årsskotten växa upp mellan. Enklast är att placera stolpar i var ända med linor mellan som i princip klämmer ihop plantorna.
Toppa hallonplantorna om skotten blir så höga att det är svårt att plocka bären.
Spaljera BJÖRNBÄRSPLANTORNA mot en vägg, plank eller liknande för att underlätta skörden, eller låt plantorna få breda ut sig över ett stenröse eller berg, som de gör i naturen.
Att sära på tvåårsskott (som ger skörd) och nya årsskott underlättar beskärningen på hösten. Skydda plantorna över vintern genom att lägga ner rankorna (årsskotten). Täck med halm, löv, ris eller liknande.
På KRUSBÄR och VINBÄR tar man bort nedliggande och gamla grenar. Skär ända ner och lämna inga stubbar som lätt angrips av sjukdomar. Gynna grenar som strävar efter att växa uppåt. Senhöst eller vårvinter är bästa tiden för beskärning.
I norra Sverige är det bättre att beskära på våren. Beskärning ger en kraftig buske med större bär. En gles buske minskar också risken för sjukdomar. Ingen beskärning alls gör buskarna risiga och bären små. Svarta vinbär gallras varje år. Röda, vita vinbär och krusbär behöver inte beskäras lika ofta. Svarta vinbär tål att beskäras kraftigare (upp till 1/3 av busken) än röda, som ger bär även från buskens äldre partier.
Förökning
För JORDGUBBSPLANTOR är det lätt att ta egna revor för att få nya plantor. Låt revan rota sig i landet, gräv sedan upp den och plantera om.
VINBÄR förökar du lätt genom sticklingar eller nedläggning.
KRUSBÄR kan vara svårare att föröka. Du gör det säkrast med avläggare. Lägg grenar mot marken på våren och håll dem kvar med en klyka. Från knopparna utvecklas rötter och rotskott. Täck dem med 10 cm jord när de är 15 cm höga. Skär av dem från moderplantan på hösten. Beskär och plantera.
Bär på stam
Svarta och röda vinbär och krusbär på stam, som man köper, är ympade i toppen på en grundstam av taggrips eller gullrips. Det går också att dra upp egna stamformer av vinbär utan att ympa. Stammen blir då vek och måste ha stöd. Bäst att stamma upp är upprättväxande sorter.
På en vinbärsbuske som ska stammas upp klipps alla grenar bort utom de tre kraftigaste. Dessa tre får växa upp ordentligt stagade med käppar. Välj ut den bästa grenen av de tre när de har blivit 100–110 cm höga. Klipp av de övriga två årsskotten så långt ner som möjligt. Du kan också fläta ihop de tre grenarna till en stadig och vacker stam. Nästa år toppas skotten på 100–110 cm höjd. Nu får det inte komma grenar från roten eller utefter stammen. Bara de grenar som växer ut i toppen ska bli kvar. Det blir lagom med 3–5 grenar. Dessa toppas senare in så att endast 10–15 cm återstår. Håll kronan relativt liten och knubbig genom att gallra och toppa in.
Text: Ingrid Nordwall,
I samarbete med
Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar Solveig Sidblad