Gröngödsla och marktäcka

Gröngödsling och marktäckning är två bra metoder för att förbättra odlingsjorden. Gröngödslingen håller markytan bevuxen och tillför jorden näring samtidigt som den förhindrar urlakning och erosion. Marktäckning med löst organiskt material håller jordytan lucker, hindrar ogräs och bevarar markens fuktighet.

Gröngödsling

Med gröngödslingsgröda menar man en växt som odlas och nerbrukas för att gödsla och förbättra jorden. När gröngödslingsväxten arbetas in i jorden tillförs organiskt material som blir till mull. Mull binder växtnäringsämnen och vatten och gör jorden luftig och lucker. Jordens mullhalt behöver underhållas eftersom odling och skörd stjäl näring från jorden. Vissa arter har rikt förgrenade och djupa rotsystem som bryter genom täta skikt i jorden och hämtar näringsämnen ur djupare skikt som sen blir till gängliga för nästa gröda. Både vatten- och luft cirkulationen i marken underlättas liksom framkomligheten för andra växters rötter. Regelbunden gröngödsling i växtföljden är därför mycket bra för markens bördighet.

Berikar jorden med kväve

Med en baljväxt som gröngödslingsgröda kan vi utnyttja dess förmåga att använda luftens kväve. Exempel på baljväxter är klöver, lupin, lusern, vial, vicker, sötväppling, ärter och bönor. Tack vare ett samspel mellan en speciell bakterie och växtrötterna kan de fixera luftens kväve och binda det i sin växtmassa. När växterna finfördelas i jorden och bryts ner får marken ett tillskott av kväve som hämtats från luften.

Låt inte jorden ligga bar

En markyta som ligger bar riskerar att förlora sin näring genom urlakning. Mikroorganismernas omsättning i marken pågår ner till cirka +3° vare sig ytan har ett växttäcke eller inte. Gröngödslingen fångar upp den frigjorda näringen och är därför ett utmärkt sätt att hindra urlakning. Och så mycket vackrare med ett blått hav av honungsört än en yta med bar jord.

Friskare växter

Gröngödslingsväxterna tillför marken organiskt material och stimulerar på så vis mikrolivet. Ett rikt mikroliv ökar konkurrensen mellan olika mikroorganismer, vilket kan minska angrepp av till exempel potatisskorv och nematoder. Gröngödslingsväxter kan också locka nyttodjur till trädgården; pollinerande insekter och insekter som är naturliga fiender till skadegörare. Ogräs kan hämmas med en väletablerad, snabbväxande gröngödslingsgröda. Konkurrensen om vatten och näring minskar då för de växter som kommer året efter.

Gröngödsla på olika sätt

Gröngödsling kan användas på fl era sätt. Den kan vara huvudgröda som sås på våren och får stå hela säsongen. Den passar till exempel på en yta som ska bli grönsaksland nästa år eller på en markbit som man inte bestämt vad den ska användas till. Om gröngödslingen sås efter ett växtslag som skördats tidigt kallas den fånggröda eftersom den fångar upp rester av näring som finns kvar i jorden efter skörden. Bottengröda kallas en gröngödslingsväxt som sås in i en annan gröda (till exempel bondböna mellan potatisplantor) eller i gångarna mellan grönsakerna (subklöver mellan vitkålsplantor). Som bottengröda kan gröngödslingen förvirra och göra det svårt för skadegörarna att hitta rätt. Det har till exempel visat sig att mattlusern mellan morotsraderna minskat angreppen av morotsfluga. För att inte bottengrödan ska ta överhand bör den vara lågväxande och inte sås förrän kulturväxterna börjat växa ordentligt.

Blanda flera arter

En blandning av olika gröngödslingsväxter ger en säkrare odling än enbart en art. Blanda gärna kvävefixerande och andra arter. En eller fl era gräsarter bör ingå, till exempel något sädesslag. De flesta gröngödslingsväxter kan sås när jorden reder sig. Lite varmare vill sötväppling och lupin ha det. Vissa blandningar kan slås av en eller flera gånger under säsongen medan andra bör stå ända till hösten. Grödor som tål att slås av några gånger kan ha bättre effekt mot ogräs men samtidigt kan en del kväve gå förlorat. En gröngödsling som inte slås av förrän den ska brukas ner är förvedad och bryts ner långsammare. Det minskar risken för urlakning under vintern, vilket förstås är en fördel.

Gräv ner sent

Ettåriga arter bör grävas ner sent på hösten innan det blir tjäle. Då har mikroorganismernas omsättning avtagit och växtnäringsförlusterna blir därmed mindre. Två- och fleråriga arter kan brukas ner på våren. Arbeta in grönmassan ytligt med fräs, grep eller spade.

Arter för olika ändamål

Till fånggröda passar snabbväxande arter som honungsört, havre, (höst)råg, höstvete, fodervicker, luddvicker och perserklöver. Djupa och kraftiga rotsystem har sötväppling, blålusern, lupin och åkerböna. Bruka ned gröngödslingsgrödan sent på hösten eller tidigt på våren. Dålig återväxt efter avslagning har honungsört, blodklöver och bondböna. Flera avslagningar tål gräs, röd- och vitklöver, perserklöver, subklöver, lusern, havre och fodervicker. Låga temperaturer tål blodklöver, subklöver, blå och vit lupin, humlelusern, luddvicker och sötväppling. Småförpackningar med frö till enskilda arter och färdiga blandningar finns att köpa.

Marktäckning

Marktäckning innebär att man täcker marken med löst material som läggs på ytan. Det har många positiva effekter på jorden och växterna. Organiskt material som gräsklipp, löv, bark, hö, halm, avslagna gröngödslingsväxter och liknande är att föredra ur ekologisk synvinkel men även papper, svart plast och fiberväv kan användas.

Täck marken under prydnadsväxterna, runt fruktträden, bärbuskarna och i grönsakslandet. Det gäller bara att ge akt på tidpunkt och vilket material som passar bäst för vilket växtslag. Och inte minst vilket material du har tillgång till. Enklast och billigast blir det att använda det som finns i den egna trädgården; kompost, flis, gräsklipp, löv, avslagna gröngödslingsväxter och vilda växter.

Fin jordstruktur

Täckning med organiskt material skyddar jorden från att slamma igen och bli kompakt efter häftiga regn. Daggmaskar trivs under täckmaterialet och drar ner bitar av det i jorden där det omsätts och på sikt bygger upp jordens mullhalt. Det ger jorden en grynig och fi n struktur.

Avdunstningen minskar

Organiskt material släpper igenom regn, minskar ytavrinningen och avdunstningen från jorden. Mest fördelaktigt är det därför på lätta, väldränerade jordar. På alltför tung och vattenhållande jord, regnrika år kan däremot marktäckningen öka risken för syrebrist i jorden.

Täckning med till exempel gräsklipp runt fuktälskande växter gör dessa mindre känsliga för uttorkning. Kålväxter och rotselleri gynnas särskilt av förhöjd markfuktighet, liksom nyplanterade växter. För fuktigt kan det bli runt sallat (känslig för rothalsröta) och lök (behöver avmogna i torr miljö).

Färsk grönmassa gödslar

Täckning med färskt organiskt material förbättrar växtnäringstillgången i jorden. Daggmaskar och mikroorganismer bryter ner materialet så att näring, framförallt kväve och kalium, frigörs och kan tas upp av växterna. Det har även visat sig att upptaget av mikronäringsämnen förbättras. Ett för tjockt täcke (mer än 10 cm) kan dock ge syrebrist och sämre näringsutnyttjande. Inte allt organiskt material är positivt ur växtnäringssynpunkt. Halm, bark och sågspån binder kväve när det bryts ner. Det kan ge näringsbrist hos krävande växtslag som kål, purjo och rotselleri.

Bra mot ogräs

Ett täcklager hindrar ogräsfrön att gro. Svart plast, kraftig fiberväv och papper fungerar bättre än organiska material. De sistnämnda måste läggas ut i ganska tjocka lager, 5–10 cm, för att ogräset ska hindras. Rotogräs som kvickrot och tistel kan ändå växa genom täcklagret men får ett grundare rot system och blir mera lättrensade.

Lägg inte på för tjockt

Organiskt material finfördelas innan det läggs ut runt växterna. Gräsklippare, kompostkvarn och spade är användbara redskap. Täcket får inte bli för tjockt och kompakt. Mellan 5 och 10 cm är lagom. Efterhand som det sjunker ihop behöver det fyllas på.

Marktäckning och sniglar

Det talas ibland om problem med sniglar i samband med marktäckning. Erfarenheterna skiftar dock och åsikterna går isär. Det finns hittills inga belägg för att snigelangrepp vare sig ökar eller minskar med marktäckning. Du som redan har problem med sniglar, prova att täcka med svart plast eller markväv istället för färskt material.

Källa: Fakta Trädgård - Fritid nr 2, 3, 9, 48, SLU, Institutionen för entomologi