Alla växter behöver näringsämnen, precis som andra levande varelser. Några näringsämnen tar växterna ur luften men det mesta kommer från jorden. Det är jordens näringsinnehåll som du som odlare kan påverka. Läs här om varför och hur du ska gödsla. Det finns två skäl att gödsla. Dels för att tillföra näringsämnen och dels för att förbättra jorden med mullämnen. De flesta organiska gödselmedel har båda effekterna, konstgödsel tillför bara näringsämnen.
De viktigaste näringsämnena
Exakt hur många näringsämnen som växterna behöver vet man inte riktigt. Men de följande ämnena anses viktigast. Därför kallas de makronäringsämnen.
KVÄVE (N) har störst betydelse för tillväxten. Är det gott om kväve i jorden växer grenar och blad kraftigt och färgen blir mörkt grön. Växternas celler blir lösa och vätskefyllda, vilket gör dem ömtåliga för kyla. Därför ska man inte gödsla fleråriga växter med kväve på sensommaren och hösten. Kvävebrist ger bleka och svaga plantor.
God tillgång på kväve ger storvuxna plantor. Men kväve är inget undermedel. Överskott i jorden lakas ut till grundvattnet. Höstgödsling med kväve försämrarväxternas förmåga att klara vintern
FOSFOR (P) gynnar bland annat blomning och fruktsättning. Brist kan ge gråaktig missfärgning av bladen.
KALIUM (K) har allmänt god inverkan på ämnesomsättningen och gynnar växternas avmognad (förberedelse för vintern). Brist ger torra bladkanter eller gulfärgning av bladen.
SVAVEL (S) medverkar vid bildandet av äggviteämnen. Brist uppträder mycket sällan. Svavelföreningar kan försura jorden.
MAGNESIUM (Mg) ingår i klorofyllet. Magnesiumbrist ger flammiga blad med gula partier mellan bladnerverna.
KALCIUM (Ca) inverkar på cellväggarnas fasthet och genomsläpplighet. Det har betydelse för växternas förmåga att motstå angrepp. Brist gör att toppar och unga blad vissnar bort. Skilj på växtnäringsämnet kalcium och kalk! Kalk höjer pH och motverkar försurning, förbättrar jordstrukturen och tillför kalcium.
Spårämnen
Spårämnen eller mikronäringsämnen behöver växterna i mindre mängder. De viktigaste är bor, mangan, järn, koppar, zink, molybden och natrium.
Brist på bara ett näringsämne eller felaktig balans mellan vissa näringsämnen (till exempel kalium och magnesium) kan påverka växterna så att de växer sämre eller ger dålig skörd.
Alla näringsämnen måste därför finnas i jorden och den näring man tillför måste vara allsidig. Man vet att en del växter har särskilt stort behov av vissa ämnen.
Kvävebehovet är störst hos bladgrönsaker som kål, sallad, spenat, mangold med flera. Kaliumbehovet är störst hos fruktträd, bärbuskar och rosor samt hos potatis, morötter, palsternackor, rotselleri, purjo och kål. Fosfatbehovet är stort hos alla blomsterväxter, kål, gurkväxter, rabarber, selleri och sallad.
Gödselmedel
Vilka gödselmedel ska man använda för att vara säker på att växterna får vad de behöver? Yrkesodlare som odlar några få kulturer analyserar sin jord och använder analysresultatet för att ge varje växtslag rätt näring i rätt mängd. Så noga kan en hobbyodlare inte vara. Det kostar för mycket och blir för krångligt när man odlar många sorter.
Det kan ändå vara bra att låta göra en jordanalys. Särskilt när man börjar odla på ny jord eller när det växt dåligt i flera år trots att jorden gödslats. Analysen ger besked om brister som behöver rättas till.
Organisk och oorganisk gödsel
Man kan dela in gödselmedlen i två huvudgrupper. Organisk gödsel (naturgödsel, stallgödsel) består av ämnen som härrör från växt- eller djurriket. Oorganisk gödsel består av mineraler som framställts antingen på kemisk väg (konstgödsel) eller genom bearbetning av naturliga bergarter (stenmjöl).
Tillverkning av konstgödsel är en energikrävande process. I konstgödsel förekommer näringsämnena i form av lättlösliga salter. Därför är de mycket lättillgängliga så fort gödseln spritts ut och jordens fuktighet löst upp gödselkornen.
Denna snabba verkan kan man se med blotta ögat om man sprider kvävegödsel ojämnt på en gräsmatta. Efter bara någon vecka kan man tydligt se att gräset blivit mörkare grönt där kvävet hamnat.
Det finns risk att man gödslat för mycket då man använder konstgödsel. Dels kan rötterna på känsliga växter skadas och dels kan överskottet av näring rinna ut och gödsla sjöar och vattendrag. Konstgödseln har heller inte den positiva inverkan på jordstrukturen som naturgödseln har.
Konstgödsel består av rena näringsämnen som är direkt upptag bara för växterna. De tillför däremot inget för att upprätthålla en bra struktur på jorden.
Naturgödselmedel av olika slag innehåller näringsämnen i form av organiska, mer svårlösliga föreningar. De måste först brytas ned med hjälp av jordens mikroorganismer så att näringsämnena frigörs och kan tas upp av växterna. Man kan säga att man gödslar jorden inte växterna, och på det sättet förbättrar jordens egen förmåga att leverera näring till växterna. Genom att gynna livet i jorden gynnar man också växterna.
Nedbrytningen tar tid och näringen från naturgödsel frigörs därför successivt under säsongen. Väl brunnen strörik gödsel från ko och häst kan läggas ut och vändas ner redan på hösten på lerjordar och även på lättare jordar i trakter där det blir ordentlig tjäle.
Hönsgödsel är mer lättlöslig och ska aldrig läggas på på hösten.
I förhållande till vikt och volym innehåller naturgödsel mindre mängder näring än konstgödsel. Men exempelvis ko- och hästgödsel innehåller förutom näringsämnen också mycket jordförbättrande mullämnen samt nyttiga mikroorganismer.
Organisk gödsel
KO-, HÄST- OCH HÖNSGÖDSEL innehåller alla en allsidig näring, det vill säga det mesta som växterna behöver. Hönsgödseln är ungefär 5 gånger mer koncentrerad än de andra.
BENMJÖL innehåller mest fosfor.
HORNSPÅR OCH BLODMJÖL är kväverika.
TRÄASKA OCH TÅNG är båda rika på kalium. Använd bara aska efter rent trä, inte efter målat eller impregnerat virke.
ALGMJÖL är pH-höjande. Det innehåller en del näring, framför allt mikronäringsämnen. Det finns också organiska blandgödselmedel av olika fabrikat.
Oorganisk gödsel
Stenmjöl består av söndermalda bergarter. Beroende på bergartens sammansättning kan näringsinnehållet variera. Adularia är exempel på ett kaliumrikt stenmjöl. Apatit är ett fosforrikt mineral.
Grundgödsling
Så här kan du grundgödsla köksväxtlandet som förberedelse för sådd och plantering. (Alla mängdangivelser gäller 100 m²). På hösten lägger du på 100 – 200 kg väl förmultnad (brunnen) stallgödsel. Gödseln fördelas väl över ytan och myllas eller grävs ner.
Gödslad bark- eller torvmull är ett alternativ om det är svårt att få tag i naturgödsel. De ger både mull och näring men bryts ner långsammare än gödseln. Naturell bark och torv måste kompletteras med både kalk och gödsel för att inte ge näringsbrist och försurning. Tänk på att torv är en ändlig resurs
Extra sommarkväve
Som tidigare nämnts så varierar behovet hos växterna. Kväve förbrukas snabbt och därför brukar man behöva ge extra kväve under försommaren till bladgrönsaker och andra växter som har stort behov av detta näringsämne. Det kan ges i form av hönsgödsel, blod- eller hornmjöl.
Bärväxter bör inte gödslas med kväve under våren och sommaren, särskilt inte jordgubbarna. Gödsla istället bärväxterna efter skörden med stallgödsel som myllas ner.
Mylla och vattna
Gödsel bör alltid myllas ner i jorden. När du gödslar köks växterna med hönsgödsel under sommaren måste du också vattna om det inte kommer regn direkt.
»Övergödsling« betyder inte att man gödslar för mycket. Detta uttryck på gödselpåsar och i tidningsartiklar betyder i stället att man ytgödslaren eller flera gånger under våren och sommaren.
I samarbete med Riksförbundet Svensk Trädgård
Text: Lars-Erik Läck